Minns du Amanda..?

Din jävla syndarbock...!

Skrek min äldsta dotter åt mig då vi hade en hetsig diskussion om något.  Jag minns inte vad vi bråkade om, men misstänker att jag bett henne plocka upp sina saker, eller något i den stilen. Som vanligt så lyssnar de där döttrarna bara det de vill höra.

Jag var sjuk då och ville helst bara ligga på soffan och vila.
Då kommer det alltså, efter en stunds tjatande och gnatande.

-Det är så synd om dig mamma, oh, så synd det är om dig! Din jävla syndabock och så stampar hon upp för trappan så där extra hårt, för att försäkra sig om att inte bara vi här hemma ska höra hur upprörd hon är, utan även grannen.

Jag och äldsta dotterns lillasyster brast ut i ett gapskratt och lillsyrran kunde inte låta bli att ropa, vet du vad en syndarbock är?

-Ja, en person som tycker synd om sig själv!

Jag vrider mig i ett krampaktigt, hysteriskt skrattanfall som inte går att kontrollera och tar inte upp saken med äldsta dottern förrän jag slutat skratta.

Vid middags bordet frågar jag henne på nytt om hon vet vad en syndarbok är?

Nej, det tänker jag inte säga. Säger hon och genast inser vi alla kring middagsbordet att hon helt enkelt inte vet. Så jag förklarar så pedagogiskt jag bara kan utan att falla in i ett nytt skrattanfall.
Kontentan av det hela är alltså, att en syndabock är någon som gjort något den personen inte får, eller blir anklagad för det.

Det är INTE en person som tycker synd om sig själv...
Minns du Amanda?