En helt vanlig dag för tonårsföräldern 7
Så går en dag i sol och mörker då jorden vrider sig runt sin axel...
Jag hade ju VERKLIGEN stora förhoppningar om mina blivande tonåringar, speciellt skulle jag bli en super bra morsa då jag var och är såpass ung, en ung förälder helt enkelt. Men det var då, för länge sedan, när ungarna var små. Nu är det bara att konstatera att det är helt fantastiskt att vara mamma till tonåringar. Det är toppen och alla dagar är det lika roligt?
Man ska vara stabil, alltid räkna till tio innan och andas lungt alá Yoga före man startar en diskussion med ungen. Och man ska ALDRIG falla ner till tonåringens nivå.
Alltså kom den lilla prinsessan på att hon ville bli blond igen från att ha färgat håret mörkbrunt.
Efter veckor av tjat gav jag och maken med oss och tillät den lilla prinsessan att färga sitt hår mörkt. Föga anade vi då att ungen skulle komma några veckor senare, less på den mörka färgen, vilket naturligtvis var en hint till oss föräldrar om att hon ville färja tillbaka håret till sin blonda färg som hon är född med.
Eftersom jag (som mina vänner sagt, färgar håret efter årstiderna), där jag på hösten får för mig att färga håret rött, sen när vintern kommer färga håret mörkt och till våren /sommaren påbörja den smärtsamma processen med att bli blond igen. Så blev det lite svårt att tydligt markera för den lilla prinsessan att hon INTE ska göra samma misstag som jag själv. Det har kostat en del hår om jag säger så, jag har fått klippa mig inte bara en gång utan flera, flera gånger.
Därför förväntade jag mig att ungen skulle fatta, att om man ger sig in i hårfärgar leken, kan det kosta med tex att man måste klippa av en hel del av sitt långa hår.
Givetvis lyckades den lilla prinsessan åter igen övertala både mig och maken till att tillåta henne färga håret blont och det var då problemen kom...
På min inrådan skulle hon köpa det starkaste men även det mest skadliga blekningsmedlet för håret och det gjorde hon. Flera blekningar senare kom hon nerspringande med tunga steg i trappan och jag förstod redan då, då mina öron registrerade stegen, att något var fel.
Jag hinner inte vända mig från datorn förrän jag hör hennes pipa, då hon något desperat ber mig akut klippa henne. Topparna på hennes hår hade blivit förstörda och var som tuggummi.
Så lugnt som möjligt tar jag saxen och börjar klippa samtidigt som jag talar om för prinsessan att jag ENDAST kommer att klippa det nödvändigaste, men att jag måste klippa en del för att hon ska få en enhetlig frisyr.
När hon sedan ser hårhögarna som faller ner på golvet frågar hon
-Vad i helvete jag håller på med? Åter igen försöker jag lugnt och sansat förklara, men tydligen hade hon slutat lyssna och Döva öron HÖR INTE DET NÅGON ANNA SÄGER. Så istället börjar den lilla prinsessan skrika åt mig att jag var en FUCKING IDIOT, en PSYKSTÖRD IDIOT som borde låsas in på hem där man kastat bort nyckeln för att sedan rusa ut genom dörren!
Tydligen rasade hela hennes värld tillsammans med håret!
Jo och JAG FÖRSTÅR hennes smärta, men tänker samtidigt att hon borde vetat bättre, hon har ju sett mig i hundratals olika frisyrer till följd av dålig hår kvalitet pga färgning. Det är helt enkelt priset man får betala om man nu är så dum som håller på och experimenterar.
Nu har prinsessan fått klippa upp håret en del och även kapat lite på längden hos frissan. Allt för att bli blondin som håret ändå inte riktigt blivit ännu och över tusen spänn har spektaklet kostat också!
Nu är det bara till att hoppas att HON LÄRT SIG EN LÄXA och att HON ALDRIG GÖR OM SAMMA MISSTAG och ATT HON INTE ÄRVER MINA HÅRFÄRGAR DUMHETER!
Så går en dag i sol och mörker, då jorden vrider sig runt sin axel, det är alltid lika toppen att vara tonårsföräldrer, visst är det...
Jag hade ju VERKLIGEN stora förhoppningar om mina blivande tonåringar, speciellt skulle jag bli en super bra morsa då jag var och är såpass ung, en ung förälder helt enkelt. Men det var då, för länge sedan, när ungarna var små. Nu är det bara att konstatera att det är helt fantastiskt att vara mamma till tonåringar. Det är toppen och alla dagar är det lika roligt?
Man ska vara stabil, alltid räkna till tio innan och andas lungt alá Yoga före man startar en diskussion med ungen. Och man ska ALDRIG falla ner till tonåringens nivå.
Alltså kom den lilla prinsessan på att hon ville bli blond igen från att ha färgat håret mörkbrunt.
Efter veckor av tjat gav jag och maken med oss och tillät den lilla prinsessan att färga sitt hår mörkt. Föga anade vi då att ungen skulle komma några veckor senare, less på den mörka färgen, vilket naturligtvis var en hint till oss föräldrar om att hon ville färja tillbaka håret till sin blonda färg som hon är född med.
Eftersom jag (som mina vänner sagt, färgar håret efter årstiderna), där jag på hösten får för mig att färga håret rött, sen när vintern kommer färga håret mörkt och till våren /sommaren påbörja den smärtsamma processen med att bli blond igen. Så blev det lite svårt att tydligt markera för den lilla prinsessan att hon INTE ska göra samma misstag som jag själv. Det har kostat en del hår om jag säger så, jag har fått klippa mig inte bara en gång utan flera, flera gånger.
Därför förväntade jag mig att ungen skulle fatta, att om man ger sig in i hårfärgar leken, kan det kosta med tex att man måste klippa av en hel del av sitt långa hår.
Givetvis lyckades den lilla prinsessan åter igen övertala både mig och maken till att tillåta henne färga håret blont och det var då problemen kom...
På min inrådan skulle hon köpa det starkaste men även det mest skadliga blekningsmedlet för håret och det gjorde hon. Flera blekningar senare kom hon nerspringande med tunga steg i trappan och jag förstod redan då, då mina öron registrerade stegen, att något var fel.
Jag hinner inte vända mig från datorn förrän jag hör hennes pipa, då hon något desperat ber mig akut klippa henne. Topparna på hennes hår hade blivit förstörda och var som tuggummi.
Så lugnt som möjligt tar jag saxen och börjar klippa samtidigt som jag talar om för prinsessan att jag ENDAST kommer att klippa det nödvändigaste, men att jag måste klippa en del för att hon ska få en enhetlig frisyr.
När hon sedan ser hårhögarna som faller ner på golvet frågar hon
-Vad i helvete jag håller på med? Åter igen försöker jag lugnt och sansat förklara, men tydligen hade hon slutat lyssna och Döva öron HÖR INTE DET NÅGON ANNA SÄGER. Så istället börjar den lilla prinsessan skrika åt mig att jag var en FUCKING IDIOT, en PSYKSTÖRD IDIOT som borde låsas in på hem där man kastat bort nyckeln för att sedan rusa ut genom dörren!
Tydligen rasade hela hennes värld tillsammans med håret!
Jo och JAG FÖRSTÅR hennes smärta, men tänker samtidigt att hon borde vetat bättre, hon har ju sett mig i hundratals olika frisyrer till följd av dålig hår kvalitet pga färgning. Det är helt enkelt priset man får betala om man nu är så dum som håller på och experimenterar.
Nu har prinsessan fått klippa upp håret en del och även kapat lite på längden hos frissan. Allt för att bli blondin som håret ändå inte riktigt blivit ännu och över tusen spänn har spektaklet kostat också!
Nu är det bara till att hoppas att HON LÄRT SIG EN LÄXA och att HON ALDRIG GÖR OM SAMMA MISSTAG och ATT HON INTE ÄRVER MINA HÅRFÄRGAR DUMHETER!
Så går en dag i sol och mörker, då jorden vrider sig runt sin axel, det är alltid lika toppen att vara tonårsföräldrer, visst är det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar