The Dark Side Of Nätdejting...

Heter en blogg som jag blev tipsad om av min make...

Hmm, tänkte jag, varför sitter han på en "dejting" blogg? Hur kommer det sig att han visste om den bloggen? Mycket märkligt?

Jag undrade ju naturligtvis hur det kom sig och för ett ögonblick kände jag akut ilska och jag blev nog en aning svartsjuk också. Så jag började förhöra honom, vart han hittat den och om vad det var frågan om? Tänkte också för några nanosekunder på ordet skilsmässa. Då berättade han att han lyssnat på radio (vilket han gör väldigt ofta), att Martina Haag, ni vet hon som skrev boken "Underbar och älskad av alla", berättat om bloggen i radioprogrammet. Vad hon sade om den vet jag inte. Och jag minns inte heller om maken berättade om det och i vilket sammanhang hon tagit upp bloggen i?

Hur som helst kom han bärande med sin dator och surfade in på sidan. Det var mycket intressant läsning. Jag har inte engagerat mig så mycket i hur den fungerar på alla dessa dejing sajter. Mer än det jag hört av några vänner som vistas på den typen av sidor, forum.Just på den här boggen har en tjej valt att dela med sig av kommentarer och mejl hon fått från olika personer som antagligen också är medlemmar i samma nätdejting forum som hon själv.

Även fast jag blir så trött på köttmarknaden som förekommer på dessa sajter och som nästan bara helt handlar om ett snabbt knull och möjligtvis en något ansträngd middag före man skyndar sig hem för att ge sig hän åt sina köttsliga lustar, utan några krav så som ett seriöst dejtande skulle innebära.

Nu kan det ju vara så att jag inte alls har rätt det jag skriver. Eftersom jag inte besöker, besökt den typen av sajter själv. Alltså kan jag ha helt fel. Men det jag hört av vännerna och deras erfarenheter så verkar det stämma...

I alla fall surfade jag och maken in för att kolla upp bloggen. Jag kan ju inte påstå att personerna som skriver dessa mail är direkt fantasilösa. Det är nog snarare tvärtom!

Här kommer ett urplock av några av kommentarerna, mailen som skickats till dejting personen och som personen sedan lagt upp på bloggen som har samma namn som rubriken ovan. Så nu kör vi!!!

söndagen den 19:e december 2010

Mail

"du påminner om den onda dockan =) fått höra förrut antar jag"

Mail

"Krukmakaren

Om hon vore  mjuk mjuk lera
vore han krukmakaren
Han skulpterar  inte varsamt alla gånger,
men kanske kan kan forma henne underbar och skön?
-en uppgift som varit för svår för många andra"

Mail

"Vill du ha en jätte kuk i dig ikv? Inget komplicerat bara knulla sen drar jag. Jag ser mycket bra ut. Kram"

Mail

"hej
tänk om jag vore ett täcke
jag skulle värma dig om natten.."

Mail

"Hej på dig igen... fantastiska läckra kvinna... jag
vill vara för dig...
vad Channel no 5 är för det flästa kvinnor... en
ounbärlig favorit...."

Och så fortsätter mailen i det stora hela. Men efter en stunds bläddrande bland inläggen med citaten från det nätdejtarna skrivit i jakt på "den perfekta partnern" antar jag , kom vi då fram till det här inlägget...

söndagen den 24:e oktober 2010

Mail

"mmm jag kommer och glider ner under täcket hos dig mmmm smeker din kropp o dina bröst mmmm kysser dina vårtor mm handen glider nedåt mot dina lår mmm smeker dom tills dina ben särar på sig mmm suger dina bröst och låter handen känna pådin mus mmm härligt fuktig mmmm sen låter jag min tunga arbeta nedåt samtidigt som du njuter min tunga särar dina härliga blygdläppar ,känner hur din klitta svulllnar mmm suger på den och dina blygdläppar mmmmmmmmm
//Nicke Är ej singel"

Lägg märke till vad ovan skribent angett för namn! Och skulle jag inte vetat bättre skulle jag säkerligen blivit riktigt misstänksam och undrat vad i h-e det var frågan om?! 


Men om det skulle vara så att min man Nicke skrivit det som står ovan, skulle han nog inte visat bloggen för mig från första början. Dessutom låter det inte som honom. Det är liksom inte hans ord eller hans sätt att uttrycka sig på.


Därför är jag inte så orolig. Fast vem vet? Det kanske är så han uttrycker sig i sina erotiska fantasier, uttryck som han aldrig använt mot mig i alla fall hehe :-) 

Och han kanske visade kommentaren för mig för att vilseleda mig så att jag inte skulle tro att det är han. Och han kanske skrivit under med sitt riktiga namn just FÖR att jag inte skulle komma på tanken att misstänka honom (om det skulle vara så att jag vid något tillfälle skulle komma på vänsterprasslandet)... Men jag är ganska säker på att det INTE är han!


Fast man kan aldrig vara riktigt säker. Vem vet, han kanske är lika listig och uppfinningsrik som de andra som skrivit, fast på ett annat sätt. Han kanske använde sin fantasi till att komma på det perfekta sättet att vilseleda mig så att jag aldrig skulle komma på tanken och tro att det var som var skribenten, men tydligt är att fantasin verkar sprudla bland dem som skrivit. Men inte är det  han hehe. :-) Inte är det min Nicke inte!
But...
You´ll never know? You´ll never know... :-)


Här är länken till bloggen där du själv kan gå in och läsa de som står. Hoppas att det blir en intressant läs stund.
http://darksideofnatdejting.blogspot.com/ 


 Enjoy!

 

Mer om livet med tonåringar...

Det är alltid lika roande att läsa tonårsdöttrarnas bloggar...

Tänk att det värdsliga problemen kan bli så stora ibland. Läs här nedan...

varför luktar så många fjortisar svett!?

det är nått som jag går och tänker på jävligt ofta! om man ska hålla på att sminka sig och shit måste man ju för bövulen kunna ta hand om sin LUKT????????????? jag tycker att det är så konstigt att man inte skulle märka det själv. jag skulle få panik om alla gick runt och sa att jag lukta svett va fan.. BLÄÄÄ. och om många tycker att man luktar svett är det säkert inte så att man inte vet om det själv!? alltså jag förstår mig inte på dem!? jaja när jag va som grovast fjortis lukta jag aldrig svett. fyfan! vad är deras problem!? okeej nu ska jag inte dra alla under en kamm men jag syftar på några stycken men jag nämner inga namn. hehe. jag lovar att det är folk som tänker lika dant som jag!? man måste ju kunna ta hand om sig ordändligt om man ska ha grovt mycket vax elller smink. åhh detta ämne är nått som jag stör mig på något grovt ska ni veta!!!!!!
jaja nu ska jag platta mitt hår borsta mina tänder och måla mina naglar. efter det ska jag slagga. hehe jaja sovgott! puss puss

okej den här är inte tagen då när jag var som grovast fjortis men här har ni en bild ifall.

Tänk att de små liven kan störa sig på en så världslig sak som kroppsodör?!?

Jag bli så full i skratt...

Mer om hur det är/var att leva med tonårsbarn...

En helt vanlig dag för tonårsföräldern 7

Så går en dag i sol och mörker då jorden vrider sig runt sin axel...

Jag hade ju VERKLIGEN stora förhoppningar om mina blivande tonåringar, speciellt skulle jag bli en super bra morsa då jag var och är såpass ung, en ung förälder helt enkelt. Men det var då, för länge sedan, när ungarna var små. Nu är det bara att konstatera att det är helt fantastiskt att vara mamma till tonåringar. Det är toppen och alla dagar är det lika roligt?

Man ska vara stabil, alltid räkna till tio innan och andas lungt alá Yoga före man startar en diskussion med ungen. Och man ska ALDRIG falla ner till tonåringens nivå.

Alltså kom den lilla prinsessan på att hon ville bli blond igen från att ha färgat håret mörkbrunt.
Efter veckor av tjat gav jag och maken med oss och tillät den lilla prinsessan att färga sitt hår mörkt. Föga anade vi då att ungen skulle komma några veckor senare, less på den mörka färgen, vilket naturligtvis var en hint till oss föräldrar om att hon ville färja tillbaka håret till sin blonda färg som hon är född med.

Eftersom jag (som mina vänner sagt, färgar håret efter årstiderna), där jag på hösten får för mig att färga håret rött, sen när vintern kommer färga håret mörkt och till våren /sommaren påbörja den smärtsamma processen med att bli blond igen. Så blev det lite svårt att tydligt markera för den lilla prinsessan att hon INTE ska göra samma misstag som jag själv. Det har kostat en del hår om jag säger så, jag har fått klippa mig inte bara en gång utan flera, flera gånger.

Därför förväntade jag mig att ungen skulle fatta, att om man ger sig in i hårfärgar leken, kan det kosta med tex att man måste klippa av en hel del av sitt långa hår.

Givetvis lyckades den lilla prinsessan åter igen övertala både mig och maken till att tillåta henne färga håret blont och det var då problemen kom...

På min inrådan skulle hon köpa det starkaste men även det mest skadliga blekningsmedlet för håret och det gjorde hon. Flera blekningar senare kom hon nerspringande med tunga steg i trappan och jag förstod redan då, då mina öron registrerade stegen, att något var fel.

Jag hinner inte vända mig från datorn förrän jag hör hennes pipa, då hon något desperat ber mig akut klippa henne. Topparna på hennes hår hade blivit förstörda och var som tuggummi.

Så lugnt som möjligt tar jag saxen och börjar klippa samtidigt som jag talar om för prinsessan att jag ENDAST kommer att klippa det nödvändigaste, men att jag måste klippa en del för att hon ska få en enhetlig frisyr.

När hon sedan ser hårhögarna som faller ner på golvet frågar hon
-Vad i helvete jag håller på med? Åter igen försöker jag lugnt och sansat förklara, men tydligen hade hon slutat lyssna och Döva öron HÖR INTE DET NÅGON ANNA SÄGER. Så istället börjar den lilla prinsessan skrika åt mig att jag var en FUCKING IDIOT, en PSYKSTÖRD IDIOT som borde låsas in på hem där man kastat bort nyckeln för att sedan rusa ut genom dörren!

Tydligen rasade hela hennes värld tillsammans med håret!

Jo och JAG FÖRSTÅR hennes smärta, men tänker samtidigt att hon borde vetat bättre, hon har ju sett mig i hundratals olika frisyrer till följd av dålig hår kvalitet pga färgning. Det är helt enkelt priset man får betala om man nu är så dum som håller på och experimenterar.

Nu har prinsessan fått klippa upp håret en del och även kapat lite på längden hos frissan. Allt för att bli blondin som håret ändå inte riktigt blivit ännu och över tusen spänn har spektaklet kostat också!

Nu är det bara till att hoppas att HON LÄRT SIG EN LÄXA och att HON ALDRIG GÖR OM SAMMA MISSTAG och ATT HON INTE ÄRVER MINA HÅRFÄRGAR DUMHETER!

Så går en dag i sol och mörker, då jorden vrider sig runt sin axel, det är alltid lika toppen att vara tonårsföräldrer, visst är det...

...

En helt vanlig dag för tonårsmamman 6

Så går en dag i ljus och mörker då jorden vrider sig runt sin axel...

Det är alltid lika charmigt, underbart, fantastiskt, att vara mamma. Visst är det? Det är toppen. Varje dag händer nya saker som får mitt hår att tunnas ut och bitterläppen pekar neråt så det står härliga till. Dessutom ska man ALLTID vara lugn, bete sig vuxet och INTE falla ner till tonåringens nivå.

Idag var det svårt, väldigt svårt. Som det brukar gömmer jag numera mina strumpor och kläder i den mån jag kan, för att jag ska kunna ha dem ifred, men den lilla prinsessan är hal som en ål och listig till tusen vilket naturligtvis leder till att hon hittar ALLT jag gömt och det stör mig grymt mycket!

Alltså köpte jag några leggins innan jul som jag tänkte ha till mina svindyra stövlar jag inhandlat  tidigare i höstas. Givetvis borde jag ju förstått att jag INTE skulle få ha dem ifred! Inte ens fast jag i ren desperation köpte "jätte" stora leggins, eller så stod det på lappen där bak i alla fall. Meningen var att jag skulle köpa såpass stora, typ flera storlekar större än vad den lilla prinsessan har för att få ha dem ifred.

Men som vanligt bedrog jag mig, blev lurad och totalt ägd som den lilla prinsessan skulle säga!
För den lilla prinsessan snodde plaggen snabbt som ögat. Så snabbt att jag i skrivande stund faktiskt inte alls kommer ihåg hur många leggins jag verkligen köpte.

Det började med att den lilla prinsessan frågade om ifall hon fick prova ETT par av mina nyinköpta leggins och det var väll okej, trodde jag. Men när jag några dagar senare själv skulle klä mig i någon av de andra tajtsen var alla borta, puts väck. Jag drog fram telefonen och ringde till den lilla prinsessan för att fråga vart alla mina andra tajts tagit vägen och till svar får jag...


-Dem ligger i tvättkorgen på mitt rum.
-Va? var dem smutsiga eller?
-Nej, jag hade bara ingenstans att lägga dem och jag orkade inte gå ner med dem.

Jag avslutar samtalet innan jag får ett utbrott! Med dunsande tunga steg går jag upp för trappan, jag svär och mumlar ilskna ramsor för mig själv. Kliver in i den lilla prinsessans rum och mycket riktigt ligger mina leggins. Där, i hennes TVÄTTKORG med smutskläder och det var inte bara ETT par leggins, nej det var TRE PAR.

Min första tanke var att klippa sönder skiten i små bitar och lägga dem på hennes säng tillsammans med en lapp där jag skrivit HA HA HA där fick du. Men jag kommer snabbt på mig själv med att det bara skulle drabba MIG själv och det var ju inte mig själv jag skulle hämnas på, utan henne.

Jag övervägde en del alternativ, men kom på att jag ÄR en vuxen människa och dessutom mamma. Ja, då ska jag ju föregå med gott exempel, så jag traskar in i tvättstugan och slänger in plaggen i tvättmaskinen.

Som om inte det var nog, upptäckte jag till min allra största irritation att ALLA mina kläder duger åt den lilla prinsessan och då menar jag alla mina kläder, även mina trosor!!!

Jag köpte även en drös med nya trosor åt mig själv innan jul som på något mystiskt sätt försvunnit en och en ur lådan och stundtals trodde jag på allvar att jag drabbats av demens. Men självklart måste jag fråga den lilla prinsessan först om hon möjligtvis tagit dem men till svar får jag att hon inte har en aning om vart dem kan ha tagit vägen. Under den stunden den lilla prinsessan svarar tänker jag att jag ska tvinga henne att visa mig vad hon har för trosor på sig och tydligen hade jag tänkt tanken högt för plötsligt får hon spring i benen och försöker rusa upp till sitt rum medan jag skriker

-You are so BUSTED! Du har alltså snott mina trosor. Nu tar du av dig trosorna på en gång!
-Du skämtar får jag till svar och blir erbjuden ett par av hennes trosor som är för små för mig, vilket gör mig än mer irriterad.

Kan hon inte FATTA att hon ska ge fan i MINA kläder, speciellt dem som prislappen fortvarande sitter kvar på, för jag vill ju inviga mina nyinköpta kläder själv och jag köper inte trosor för att jag tycker det är kul, nej det är ett nödvändigt måste och jag har inte ens hälften så mycket underkläder som hon har.
Därför bör hon tvätta sina jäkla kläder, så att hon inte snor mina. Men hon är så förbannat slö, så är det, ungen!

Så visst är det toppen att vara tonårsmamma. Man ska alltid föregå med gott exempel, aldrig tappa fattningen och falla ner till tonåringens nivå själv. Utan, det är bara att bita ihop och räkna till 10. Så att bitter läppen blir ännu smalare och ännu mer böjd ner mot marken. Håret blir tunnare och jag som inte ens fyllt 37!

Så går en dag i sol och mörker, då jorden vrider sig runt sin axel...

Tonårsförälder nr:5

En helt vanlig dag för tonårsmamman  5...

Så går en dag i sol och mörker, då jorden vrider sig runt sin axel.

Visst är det fantastiskt att vara mamma till en tonårsdotter. Det är alltid lika kul och det gäller att hålla sig "vuxen" och INTE falla ner till tonåringens nivå!

Vi kan börja med att dottern eller "den lilla prinsessan", inte var tillräckligt nöjd med sina julklappar, trotts att de var svindyra. Men tydligen INTE TILLRÄCKLIGT dyra för att dem skulle passa den "lilla prinsessan". Hon hade nog sett att vi spenderade hela, både min och makens lön på julklappar bara till henne. Nu blev det ju inte som hon hade tänkt och det avslöjade hon snabbt och svart på vitt, på sin egen blogg.

Inte nog med att hon fick en massa dyra klappar. Snäll som man är så här vid juletid, gav vi "prinsessan" en del pengar också, så att hon skulle kunna handla med sina kompisar på mellan dagsrean.

När hon då fått pengarna, försökte jag så vuxet, myndigt och sansat förklara för henne att hon måste vara snäll, i alla fall januari ut och det första hon gör är att gnälla på oss om att hon måste gå ut med hundarna.

-Vad taskiga ni är som tvingar mig till att gå ut i kylan, sa hon!

Och sedan åkte hon till Kista centrum för att shoppa lite till (tydligen var pengarna inte helt slut, efter gårdagens shopping)
Sen kom hon hem och lagade mat till sig och kompisen...

-Jag lovar att jag städar köket efter oss och sen stack hon och så här fint lämnade hon köket...



Åter igen sliter jag mitt redan tunna hår och maken blir bara gråhårigare.
Så går en dag i sol och mörker, då jorden vrider sig runt sin axel...
   

Tonåringar....

Och så va det den där ANDRA tonårsdottern också...

Det är helt fantastiskt att vara förälder åt tonårsbarn, inte nog med att man aldrig slutar att förvånas, man längtar nu nästan fram tills den dagen man är "riktigt" pensionerad.

Jag lovar att jag kommer att köra med barnen, precis så som de kör med mig. De ska få torka mitt bajs och jag ska sitta där i min rullstol och tjata om korv. När jag sedan fått korven, ja, då ska jag låtsas att mina löständer är borta och tvinga de numera "vuxna ungarna" till att göra någon annan mat och jag ska spela så där lagom senil. Så att det blir sådär lagom jobbigt för dem.

Hahaha, vad jag ska NJUTA. Jag ska heller aldrig vara nöjd. DEM ska nog få smaka på sin egen medicin...

Alltså kom den äldsta dottern hem på besök och fick sina julklappar. Hon verkade sådär lagom road, men hade vett nog att ljuga att hon tyckte om dem, tills hon kom härifrån och tills hon skrev på sin blogg om att "jag fick en väska, en parfym och lite annat...så jag ska väll inte klaga antar jag"!!!!!

Så skrev hon ungen!

Nog för att tonåringar är de mest egotrippade personligheterna som går på denna jord just nu, men för helsikke, de kan väll hålla tyst om de inte är nöjda, eller åtminstånde hålla masken!
Alltså blir mitt hår lite tunnare och läpparna smalare och lutar ner mot marken.

Jag är INTE BITTER, nej inte ALLS!?!?

Lilla Prinsessan...

Tonårsdottern med världens tråkigaste humor...

Dottern min är ju så gullig och fin, precis som en prinsessa ska vara, eller INTE!

Hon har dessutom ärvt min makes DÅLIGA humor och när det drabbar mig blir jag inte alls glad!
Men den här gången drabbade det maken.

Den lilla prinsessan, fyllde en flaska öl med vatten och tryckte tillbaka korken. När maken till sin lycka upptäckte att han hade kvar en öl av just den sorten. Visade det sig snabbt att och till makens besvikelse att DET VAR BLUFF. När han korkat upp flaskan och började hälla ut innehållet....då var det bara vatten!

Till saken hör också att maken och hans kompis kör med öl provningar och ölflaskan var en alldeles speciell sort. Hihi, tji fick han!

Han har endast sig själv att skylla, för den typen av tråkig, torr humor, det har den lilla prinsessan då inte ärvt från mig!  

Minns du Amanda..?

Din jävla syndarbock...!

Skrek min äldsta dotter åt mig då vi hade en hetsig diskussion om något.  Jag minns inte vad vi bråkade om, men misstänker att jag bett henne plocka upp sina saker, eller något i den stilen. Som vanligt så lyssnar de där döttrarna bara det de vill höra.

Jag var sjuk då och ville helst bara ligga på soffan och vila.
Då kommer det alltså, efter en stunds tjatande och gnatande.

-Det är så synd om dig mamma, oh, så synd det är om dig! Din jävla syndabock och så stampar hon upp för trappan så där extra hårt, för att försäkra sig om att inte bara vi här hemma ska höra hur upprörd hon är, utan även grannen.

Jag och äldsta dotterns lillasyster brast ut i ett gapskratt och lillsyrran kunde inte låta bli att ropa, vet du vad en syndarbock är?

-Ja, en person som tycker synd om sig själv!

Jag vrider mig i ett krampaktigt, hysteriskt skrattanfall som inte går att kontrollera och tar inte upp saken med äldsta dottern förrän jag slutat skratta.

Vid middags bordet frågar jag henne på nytt om hon vet vad en syndarbok är?

Nej, det tänker jag inte säga. Säger hon och genast inser vi alla kring middagsbordet att hon helt enkelt inte vet. Så jag förklarar så pedagogiskt jag bara kan utan att falla in i ett nytt skrattanfall.
Kontentan av det hela är alltså, att en syndabock är någon som gjort något den personen inte får, eller blir anklagad för det.

Det är INTE en person som tycker synd om sig själv...
Minns du Amanda?

Ännu mer Tonårsmammans vardag...

Nu blev det fel,fel,fel...

Och vi kommer att bli luspanka!

Eftersom jag är en person som INTE har något liv just nu, stirrade jag slentriant på tidningshyllan vid kassorna i Konsum butiken.

Jag fastnade för rubriken "Bebis på väg? Madonnas triangeldrama med ex fru och strippa". Tidningen heter Chic.

Då jag är en person som ÄLSKAR skvaller, tänkte jag utnyttja ett par timmar på att läsa lögner om kändisarna och med det slippa tänka på vad jag EGENTLIGEN borde göra. Typ städa, tvätta, torka damm osv...

Men då jag öppnar tidningen upptäcker jag att det är en typ av mode tidning och jag ser alla kläder ála Sofies mode, utan henne förestås.

Jag bläddrar igenom tidningen och upptäcker till min fasa att, min "lilla prinsessa" kommer att ÄLSKA den tidningen och framförallt kläderna i den. Tyvärr inkluderas inte H&Ms kläder, utan det är desinkläder och dem är INTE billiga!

Redan nu vet jag att den "lilla Prinsessan" febrilt kommer att leta rätt på alla de dyraste kläderna och säga något i stil med att dem vill jag ha, önska mig i julklapp!

Okej, att vi lovat köpa svindyra klappar i år, men INTE SÅ DYRA!

Jag ser redan nu framför mig hetsiga diskussioner och kompromisser och jag på ett väldigt barnsligt sätt skriker ur mig NEJ, NEJ och åter NEJ!

För att sedan efter en stund säga KANSKE. Jag blir redan nu mäkta irriterad på mig själv och jag svär på att jag jobbar på det...eller inte, vad vet jag. Det är bara att vänta till den "lilla prinsessan" kommer hem och hoppas på bättre tider...

Mer en helt vanlig dag för en tonårsmamma

En helt vanlig dag för en tonårsmamma 3

Så går en dag i ljus och mörker, då jorden vrider sig runt sin axel...
Visst är det fantastiskt att vara tonårsmamma. Att vara mamma med allt vad det nu innebär är toppen. Man ska alltid hålla sig lugn, lirka om saker och ting. Bete sig "vuxet" och "moget". Aldrig falla ner till tonåringens nivå...

 Dottern kommer med stampande steg ner för trappan och räcker fram sin mobiltelefon till mig och ber mig prata med personen i luren. Jag säger hallå och hör en röst säga att jag ska spränga ditt hus. "Psykstörd" som jag är (dvs totalt omogen) sjunker jag till samma nivå som killen i luren och talar myndigt om för rösten i luren, att han ska passa sig, annars kommer jag att skära ballen av honom. Där efter sliter dottern min till sig luren, lägger på och jag får en mindre utskällning.

-Sådär kan du inte säga fattar du väll, mamma vad pinsam du är.

-Men ingen ska ringa hit och hota, försöker jag i ett lamt försök försvara mig med.

Okej, jag erkänner, visst var jag OTROLIGT BARNSLIG och morgonen därpå får jag ytterligare en utskällning av min kära make. JAG VET ATT GJORDE FEL, men jag blev så in i helskotta förbannad. Ingen och då menar jag INGEN ska ringa till min dotter och hota henne, jag skulle kunna skära ballen av killen och stoppa upp den där bak om han på något sätt skadade henne, eller jag skulle jaga den person som hotade eller skadade något av mina barn med en blås lampa, så, nu fick jag det sagt.
Alltså blev jag själv en tonåring för en stund och tappade allt vad som heter "att vara vuxen", visst jag erkänner, pinsamt pinsamt är det. Jag hoppas att mina nära och kära glömmer bort denna otroligt dumma insident så fort som möjligt.

Nåja, nog talat om den saken, killen ringde i alla fall inte tillbaka någon mer.
När vi sedan dagen därpå bänkat oss vid matbordet, får dottern tag i ett reklamblad där juldekorationer lyser med sin närvaro.

-Åååå säger hon och börjar genast räkna upp vad hon önskar sig i julklapp. För ett ögonblick känner jag hjärtklappning, svetten rinner, nu kommer det hinner jag tänka och försöker febrilt gissa mig till hur stor årets julklapps budget kommer att bli, räknar plus och minus trotts att jag inte är något matte geni.

-Jag önskar mig en laptop (pris: 4990), juicy coture mysdräckt (pris: 1749), ipod (pris 2179), pengar (2000 sek) och en ny mobil (pris: 2784, utan abonemang), till saken hör att fröken fick en sprillans telefon i konfirmations present där abonemanget sträcker sig i 18 månader till.  Telefonen borde vara i fint skick, men då dotterns sätt att kommunicera med sina vänner går genom att skicka sms, föll telefonen i bitar efter att hon skickat över 10.000 sms på 3 månader!!! Jag skojjar inte, hon hade verkligen skickat så många sms! HELT GALET, tur att hon använder ett kontant kort till sina sms, annars hade hennes mamma och pappa nog varit luspanka, helt utan stålar, fattilappar, gått i personlig konkurs osv.

Summan av kardemumman för att fröken oj, jag glömde "prinsessan", ska blli nöjd på julafton krävs det en budget på  13.702 sek! Och det är bara hennes, oj jag glömde "prinsessans" julklappar, sedan har vi hennes syskons julklappar och till svärföräldrarna, svägerskan med sambo och så vidare, listan blir lång. Alltså skulle jag behöva vinna storvinsten på lotto, för att kunna tillfredställa speciellt "prinsessans" önskelilsta.

Det blir nog till att köpa trisslotter och lägga in lotto/joker, v75 rader, så det står härliga till i ett febrilt försök att vinna storkovan.

Och tacksam som hon är den lilla "prinsessan" gapar hon att jag inte hjälper henne att leta strumpor, då hon måste hinna med bussen. MINA STRUMPOR som hon tagit och slarvat bort så att jag själv INTE hittar några då JAG behöver det. Eftersom jag inte hade någon lust att hjälpa henne, för att jag anser att hon borde vara försiktigare med vart hon slänger sina kläder och MINA kläder mm, ville jag helt enkelt inte hjälpa till. Då svarar hon med förhöjd röst att -TACK FÖR INGENTING, DET SKA JAG KOMMA IHÅG!

Ska hon komma ihåg?!!  Grrrrrrrrrr, mitt hår blir lite tunnare och gråare för varje gång vi hamnar i dessa diskussioner och tänk jag är över trettio år och nästan död.
Alltså tar jag mig samman...hon är ju så söt och gullig (när djävulen som bor i hennes kropp vilar)

Men jag älskar henne ändå och hennes syskon såklart.
Och så går en dag i ljus och mörker, då jorden vrider sig runt sin axel....

Mera helt vanliga dagar som tonårs mamma...

En helt vanlig dag för en tonårs mamma 2...

Då var det dax igen, när jag och maken för en gång skull fick lite fickpengar över till att spendera på oss själva, styrde jag snabbt stegen till närmsta köpcentrum. Jag tänkte att det var lika bra, för annars tar pengarna slut och inget blev kvar till mig.

Hur kan det komma sig? Jo jag har världens finaste och gulligaste dotter, men ibland bor det en djävul i hennes kropp. Hur kan jag då veta det? Jo, alltså spenderade jag en hel del pengar fort som tusan. Jag köpte ett par svindyra skor och som tur är gillar inte min dotter den stilen (Gud bevars) hon är ju en liten prinsessa och prinsessor klär sig inte i vad som hellst. Men tyvärr har det visat sig att, trotts mina tappra försök till att köpa större kläder än vad jag kanske skulle behöva (bara för att få ha dem ifred), bedrog jag mig själv för länge sedan! Det har nämligen visat sig att även de stora storlekarna inte stör prinsessan här hemma eftersom de är figursydda, ser dem ju faktiskt inte så stora ut som storleken på lappen bak i plagget säger.! Allt går att göra för att lura betraktarens öga och det är just det min lilla prinsessa är exptert på!

Min dotter är otroligt medveten om vad som är inne och vad som inte är det och någonstans i min vilda fantasi hade jag hoppats att min smak på kläder och diverse saker  INTE skulle falla henne i smaken, men jag bedrog mig och det STARKT.

Alltså spenderar jag en förmögenhet på kläder TILL MIG SJÄLV och ibland som tex idag när jag kom hem från affären mötters jag i dörren av den lilla prinsessan eller djävulen kanske jag ska som slet åt sig påsarna jag kom bärandes på och gissa vad som hände? NATURLIGTVIS hittade hon en stickad tröja. Snabbt som ögat hade hon trätt plagget över huvud och överkroppen och åmade sig nöjsamt framför spegeln i hallen och konstaterade enkelt att hon minsann skulle ha DEN, just DEN stickade tröjan på sig till skolan!

Efter mycket mut osv gav jag med mig på att hon skulle få inviga MIN NYA tröja mot att hon masserade mig i minst en timme...

Okej, nu kommer vi till nästa problem, eftersom jag är kvinnan i huset brukar jag ibland kosta på mig lite extra gällande hygien och utseende articklar. Men när det står en gamig prinsessa eller djävul kanske jag ska säga, är hon snabb nog att slita åt sig kassen från daglivaruhandeln (innan jag han göma den) och jag vet redan på förväg vad som kommer att hända...

Sminkservetterna kommer av någon märklig anledning minska i antal så pass fort att det omöjligt kan vara jag eller någon av de manliga könet (i familjen) som förbrukat dem. Duschkrämen kommer jag att hitta på "hennes" toalett, tom och på golvet. Nagellackbortagningsmedlet kommer att dusta ut i tunna intet (enligt tonårsdottern). Hårspännerna kommer att ligga utspridda lite här och var i huset och vips har de hamnat där och ingen, särskillt inte tonårsdottern vet hur de hamnat lite här och var, för hon gillar ju inte den typ av spännen. Då undrar jag, hur i hela världen de hamnat i hennes rum och hur det kommer sig att de inte ligger kvar i "mitt" badrum på det ställe JAG lagt dem på?

Deosticket kommer att i smyg bytas ut till en likadan, fast den "andra" är rikligt förbrukad och det finns nästan ingenting kvar. Hur kan det komma sig? Jag blev säkert lurad av affären till att köpa en begagnad deostick (enligt den lilla prinsessan)  
Och handtvålen jag köpt på Ikea, kommer ochså få små fötter och plötsligt finns dem inte mer förrän flaskan dyker upp tom i "mitt" badrum. Kanske har jag förlorat förståndet och blivit totalt senil, men jag KAN inte förnimma mig om att jag haft glädje av dessa produkter...

Och till sist men inte minnst, kommer fönsterputsen att få osynliga vingar och flyga all sin väg, till min dotters FÖNSTERBRÄDA! Jag, ni läste helt rätt, hon kan spruta en hel flaska på sin F*king fönsterbräda. Det kan jag bevisa då jag haft lyckan eller inte att, ta henne på bar gärning då hon utövat denna idiotiska gärning!

Hur ska jag då gå tillväga, ska jag låsa toa dörren i baklås och hoppas på att man själv eller någon annan person utanför detta hus, ska fastna där inne, eller vad?

Visst är det fantastiskt och underbart att vara mamma till en hormonstinnslig tonårsdotter som har svar på alla livets ting, för enligt henne är det bara saker och det kan jag eller vill faktiskt inte argumentera emot.
Och jag älskar henne över allt, även fast hon driver mig till vansinne ibland... 

PS Jag älskar er andra, mina barn vad skulle mitt liv vara värt utan er

En del...

Människror ger sina bekymmer simlektioner istället för att dränka dem (Mark Twain)

Det är skamligt att det finns en moral
för kvinnor och en för män.
Jag tycker att det inte skall finnas
någon moral alls.  (Oscar Wilde)

Lite tänkvärt så här  en helt vanlig sommardag

Jag måste bara säga att...

Ni, alla ni....Ni, som är mina nära och kära....Ni, mina vänner och bekanta....och alla ni andra kompisars kompisar, bekantas bekanta och ja, varför inte resten av världen.... Jag tycker om er..!

(Är jag sentimental eller..? Typ JA)

Okej...

Det kanske behövs super krafter och riktigt fint väder för att stå över tröttheten som möjligen kommer då det är mer än en sak att göra/gå på samma vecka.Speciellt eftersom båda sakerna faller efter varandra.
Men skam den som ger sig. Man måste ju tänka positivt, eller hur?

Kompledigt© presenterar Asta Kask

Håll i hatten, för här kommer ett av världens mest inflytelserika punkband och visar var skåpet skall stå!

Ända sedan starten, för drygt trettio år sedan, har Asta Kask satt sina spår och influerat band runt hela världen. Utan Asta Kask skulle knappast band som Bad Religion och Green Day låtit som de gjort. I Sverige har Asta Kasks melodiösa ös skapat en egen genre som både växer och lever vidare. Men Asta Kask är originalet, och nu kommer originalet hit till KulturhusTaket.

 

För att ytterligare visa hur betydelsefullt bandet är kan vi nämna att de under året gjort omfattande turnéer i såväl USA som Japan. Betänker man att Asta Kask bara sjunger på svenska blir det än mer imponerande. Nu hälsar vi Asta Kask välkomna hem till Sverige och KulturhusTaket. Det här ser vi själva fram emot väldigt mycket!

 

 

Fullständig information om spelningen hittar ni på länken under:

http://www.kulturhuset.stockholm.se/default.asp?id=3191&refid=38445&ptid=

 

 

Ännu mer att...

Roa sig med..!

Det är evigheter sedan... jag menar verkligen kände lust och ork att gå på diverse tillställningar men det kanske beror på att jag förses med en hel del inbjudningar till (musik vännernas) spelningar och det fina vädret som skänkt en hel del välbehövlig energi.

Alltså är min ambition att gå och se följande konsert på onsdag.

Eller den MÅSTE jag gå på!!!

"Niclas Frisk är tidigare mest känd som gitarrist i Perssons Pack och Atomic Swing. Han har producerat och skrivit låtar åt bland annat Jerry Williams, Popsicle och A Camp. Ständigt aktuell, aldrig stillastående.
Niclas Frisks Chinatown - Acoustic Deli kommer att spela låtar från hela Niclas karriär och det kommer att bli nära och intimt".

Niclas Frisk´s Chinatown spelar på söder i stan i mitten av den kommande veckan den 27:e närmare bestämt, kl: 18.00-01.00, plats Trädgården Stockholm (se länken nedan) och det ryktas om att självaste Nina Persson (Cardigans, A camp) kommer och drar en vals med "draken".

The beauty and the beast

When the working day is troughtAnd the dragon is calling you
It´s tricking you by it´s sounds
Deeper down Chinatown

Mer info om spelningen hittar du här: 
http://www.alltomstockholm.se/event-manager/event/article2502827.aos


Visst låter det som en kul grej att gå på...

Jag tänkte även...

Göra mitt bästa med att besöka Yoko Ono utställningen i Wanås i samband med mitt besök i Skåne.

I år är bla Yoko Ono en av konstnärerna som ställer ut sina verk och det här går att läsa på länken nedan.
http://www.wanas.se/konst/utstallningar/lang/sv/

Yoko Ono presenterar två verk i Konsthallen och två i Parken. Hon påbörjar också ett nytt konstverk specifikt för Wanås som växer fram under året. Yoko Ono är en banbrytande konstnär som inbjuder till deltagande i sina verk. Ofta bygger de på en instruktion. Med enkla medel – önskningar att hänga i äppelträd, trasigt porslin och en skog av stegar berör hon stora känslor. På Venedigbiennalen 2009 tilldelades hon det prestigefulla Guldlejonet – ”Life Achievement Award”

Har dock inte riktigt bestämt om jag skall svänga förbi Wanås på hemvägen eller om jag tar en utflykt Helsingborg-Wanås-Helsingborg?

Det återstår att se...

Fotografiska museet...

I vår kungliga huvudstad kan man nu se en utställning av Robert Mappelthorpe.

Mappelthorpe är mest känd för sina svartvita studiobilder ofta med homoerotiska inslag eller blommor.

Hans kanske mest kända kändisporträtt är av Patti Smith. De var nära vänner och levde ihop under 60 och 70talet.

Det här går att läsa på Fotografiska Museets hemsida.

Robert Mapplethorpe

Robert Mapplethorpe 17 juni - 2 oktober 2011

Robert Mapplethorpe (1946-1989) är av många ansedd som en av 1900-talets mest betydelsefulla fotografer. I en omfattande retrospektiv utställning av hans konstnärskap kommer Fotografiska presentera Mapplethorpe för ytterligare generationer av betraktare och redan frälsta. Nära 200 verk visas, varav många aldrig tidigare gått att se i Sverige.
Robert Mapplethorpe har i sina verk hämtat mycket inspiration från antikens och renässansens statyer. Detta förankrade Mapplethorpe i sin egen tid och kultur: New Yorks gayvärld på 1980-talet. Resultatet är ett mycket finlemmat porträtterande, ofta föreställandes nakna muskulösa män, sköra orkidéer och liljor, samt celebriteter såsom Debbie Harry, Peter Gabriel och Grace Jones. Hans bilder är kända för att chockera betraktaren och kommer säkerligen chockera även nya generationer av betraktare. För ARTnews berättar Mapplethorpe i slutet av 1988 att han inte gillar ordet ”chockera”. Som konstnär letar han efter det oväntade - saker som han aldrig förut sett - och när det oväntade sker har han en skyldighet att fotografera det.
Robert Mapplethorpe börjar studera teckning, måleri och skulptur vid Pratt Institute i Brooklyn 1963. Han skaffar sig en polariodkamera 1970 för att ta bilder att ha med i kollage han då gör. Samma år flyttar han in i det mytomspunna Chelsea Hotel där han lever sida vid sida med många av vår tids stora artister och konstnärer, Patti Smith, Bob Dylan, Andy Warhol och Janis Joplin, för att bara nämna några.
I mitten av 1970-talet börjar Mapplethorpe fotografera med en mellanformatskamera av det svenska märket Hasselblad. Vänner och bekanta, såsom konstnärer, kompositörer och folk ur societeten, blir hans modeller. På 1980-talet finslipar han sin estetik och börjar fotografera nakna män och kvinnor inspirerad av statyer från antiken och renässansen.
Den 9 mars 1989 avlider Robert Mapplethorpe i sviterna av AIDS

http://fotografiska.eu/Museet/Utstaellningar/Robert-Mapplethorpe

"Det är mycket jag ska hinna med i sommar"

Döm om min...

Förvåning när jag sprang in på HM för att leta efter att par byxor som inte är "Slim Fit"..!

Jag vet inte hur det kommit sig att jag endast köpt den typen av byxor på sistone?

Därför sprang jag in på HM för att se om jag kunde fynda något och det kunde jag! Efter en stunds bläddrande bland rea byxorna hittade jag ett par jeans som jag tyckte skulle passa mig. Problemet var bara att dem var i storlek 34 så jag fortsatte bläddra...

Jag hittade inga andra byxor av den sorten så jag höll upp dem framför mig, samtidigt som jag tänkte att jag ALDRIG skulle komma i dem. Men jag föll för dem och tänkte eller jag bad nog till högre makter om att min rumpa och lår möjligen skulle kunna trängas in i dem.

Alltså begav jag mig till provrummet och under tiden tänkte jag "Hoppas, hoppas, hoppas, att dem passar"

Väl i provrummet började jag undra om jag inte var en dum idiot som inbillade mig att just "dem där" byxorna som såg ut som ett par barnbyxor skulle rymma min nedre del av kroppen?

En lång stund höll jag upp dem framför mig och sekunderna eller minutrarna tickade på... Jag visste att min make som var klar med sitt ärende snart skulle ringa för att fråga vart jag var?

Och det gjorde han...
 

Nu visste jag att han väntade på mig och då han är inte direkt är något "fan" av att hänga i klädbutiker. Särskilt inte då butiken är fylld av folk som hoppades på att fynda kläder till lågt pris.

Hur som helst bestämde jag mig för att prova byxorna om än tveksamt. På med byxorna, första chocken var att dem inte stannade vid låren. Andra chocken var att rumpan också kom i dem. Tredje chocken var att jag kunde knäppa knappen och dra upp dragkedjan..! Och till sist hukade jag mig och upptäckte att dem inte satt åt och därför behövde jag inte vara orolig över att dem skulle gå sönder i grenen..?!?!!

Någon där uppe, eller nere eller vad f-n som helst hade lyssnat på min korta bön och jag bockar och bugar ödmjukast för det.

Jag har handlat tröjor av olika slag i just storlek 34 (säkert en stor 34:a som egentligen nog varit en 36:a). Och tanken på att ens försöka prova eller klämma mig in i ett par 34:or fanns inte i min värld. Inte ens om dem var gjorda av"strech" material!

Så nu kan jag även titta på byxor av den storleken och inte tänka på att dem endast skulle passa barn eller mycket spinkiga personer.

Detta har gett mig blodad tand och numera går jag även på upptäcktsresa på barnavdelningen. :-) Speciellt på Kapp Ahl där man emellanåt får 25% rabatt kuponger för dam, herr och barn. Nu kan jag utnyttja två av dem tre kupongerna, väldigt skojigt.

Nä, nu får det vara slut på skrytet, men måste bara säga att vägen hit inte gått utan mycket svett, mjölksyra, träningsverk och en hel del "Tycka SYND om mig själv"! 
Och hade det inte varit så att elen varit svindyr i vinter och vi maniskt oroat oss för att bli smått ruinerade pga det hade jag INTE cyklat som en galning för att inte frysa inuti vårt hem. Hade jag med största säkerhet inte fått på mig några som helst kläder av storleken ovan...

Döm om min förvåning..?

Så var det...

Min DATOR...

Under ån tid har den retat mig vansinnigt mycket och jag har många gånger fantiserat om att döda den på det allra bästa sättet.

Men innan jag hunnit hoppa på den, kastat den på gatan i hopp om att någon förbipasserande bil skulle mangla den med marken. Tog den eget beslut om att ge upp...

Naturligt vis var det bitterljuvt. Jag tänkte ju att begrava den i vredesmod under ett pågående nervsammanbrott, en som sagt han den före mig. Och plötsligt blev jag utan dator!



Trotts mina blandade känslor var faktum att jag just då inte hade någon data...

Bildeb gick inte att rotera rätt! Rubriken som dök upp vis start av datorn sade såhär...

 "Det gick inte att starta datorn"

Sedan sade den såhär...

Och sedan... Inhandlade jag en ny dator! En födelsedags present i förväg av "La familia"

Dem är BÄST!

Så upptagen...

Så upptagen..!

I veckor har jag gjort det jag tycker om allra bäst... Snickrat...

Och på så sätt skapat en viss irritation hos mina grannar. Det har lett till att mitt "snickra trall däck" projekt blivit ner grusat och det är inte lika roligt längre. Det är snarare så att hela grejen blivit en börda. Varje gång jag sitter här ute på trallen ser jag alla oavslutade detaljer som jag efter timmars tänkande funderat ut hur jag skall göra för att nå det perfekta resultatet men förmår mig inte att göra klart.

Det som annars varit/är någon slags terapi eller varit/är som balsam i själen för mig är nu belagt med stora cementblock i kroppen men också fört med sig stor portion ångest. Just nu önskar jag att jag brunnit för någonting helt annat. Att mitt intresse bestod av exempelvis vandring och att jag kunde tanka energi genom det för att må bra helt enkelt.

Nu är det inte så, och det är bara att gilla läget. Det går ju över så småningom.

Nej, nu är det färdigklagat!