Efter att jag plöjt och misslyckats plöja igenom böcker inom "Rock genren à la självbiografier." Är det endast två riktigt bra böcker jag fastnat för.
Den ena heter "Den långa vägen ut ur helvetet" av Marilyn Manson i samarbete med Neil Strauss.
Boken handlar om Marilyn Mansons eller Brian Warner som han egentligen heter. Om hans uppväxt fram till 1997 som boken sträcker sig till.
Det är en tragikomisk bok om misär, kärlek, droger, äckel, vägen fram till framgång och hur han formats till den person han är idag både som artist och som privatperson.
Boken innehåller såväl dikter, låt texter han själv skrivit. Bilder, citat från kända eller icke kända personer. Intervjuer som han gett och intervjuer han själv gjort. Man får även ta del av sanna rykten och osanna rykten.
Även fast jag alltid varit en aning fascinerad av "Manson" som person i hans framträdande "alter ego" men framför allt när han varit sig själv. Och det är bara en gång jag sett honom tala som sig själv och inte Marilyn Manson och sedan i boken. Det är en man som granskar sig själv med en ironisk självkritik och han bjuder på sig själv på alla plan.
Den kristna högern i USA har jagat honom länge och propagerat och stämplat honom som satanist, fört skrämselpropaganda och mer eller mindre bedrivit en slags häxjakt mot honom. Han är farlig, akta er!
Innan jag läst boken var han för mig en artist som provocerade med sin musik, texter, utseende och gjorde det, använde sitt "alter ego" på ett skickligt sätt.
Och jag kan erkänna direkt att jag troligtvis aldrig skulle läst boken om det inte var så att jag haft någon anknytning till hans musik. Och jag är glad för att jag har läst den för boken "En lång väg ut ur helvetet" är en av de bättre böckerna jag läst inom genren.
Och nu flera år efter att ha läst boken är jag lika fascinerad och vissa delar av boken får mig att vilja gräva fram den för att läsa det komiska som egentligen är ganska tragiskt på nytt. Men jag skrattar fortfarande högt när jag läser det absurda som står.
För att ge exempel på en sjuk, tragisk, komisk filosofi som i boken beskrivs så här och ämnet handlar om otrohet.
1, Det är tillåtet att ratta silikon tuttar, de är ju inte äkta. Alltså är det ingen otrohet.
2, Om du inte kommer ihåg tjejens namn. Räknas det inte
3, Om du inte ringer efteråt, så räknas det inte.
4, Avsugningar räknas inte. Det är som att skaka hand eller skriva autografer.
5, Om du gosar är du otrogen.
6, Om du befinner dig i en annan tidzon som är före i tiden mot tidzonen din flickvän är i, kan du använda följande för att ta reda på om du varit otrogen eller inte: Vi säger att X är tidsskillnaden mellan de två tidzonerna och Y är den andra. Du ringer din flickvän om Y
X, har du varit otrogen.
7, Om du är amerikan och befinner dig i Europa, Kanada, Sydamerika eller Japan så gäller inte din äktenskapslicens, då kan du ligga med vem du vill.
8, Om du sätter på någon kvällen innan du ska träffa din tjej så är det helt okej. Det är bara en säkerhetsåtgärd för att du inte ska komma för tidigt när du har sex med flickvännen.
9, Om samlaget ingick i performance räknas det inte.
10, Om du gör det för att det kan vara bra för karriären är det inte otrohet.
11, Om du kommer ihåg namnet på en tjej någon annan haft ett engångsligg med, så har du varit otrogen eftersom du tänkt på tjejen mer än den som knullade henne har. Om du händelsevis inte har någon flickvän måste du vara så desperat att vi räknar det som otrohet mot din framtida flickvän.
12, Om det är någons födelsedag räknas det inte (särskiljt om det är sin egen).
13, Om tjejen tatuerat in ditt namn på sin kropp, räknas det som ren artighet att sätta på henne.
14, Analsex räknas inte eftersom det inte är samlag (såvida det inte är Morrisey du dejtar).
15, Om tjejen heter samma sak som din flickvän räknas det inte. Inte om det bara är den första bokstaven i deras namn som är samma. Stämmer inte namnet ändå, kan du spruta på henne lite av din flickväns favoritparfym och komma undan den vägen.
16, Om du morgonen efter säger att du respekterar dem och menar det, är du bög!
Boken som är uppdelad i tre delar och startar som i många andra självbiografier i Mansons barndom. Där han leker i sin farfars källare och upptäcker farfaderns skeva sadistiska förhållande till sex. Han är för liten för att förstå det han hittar där i källaren och man kan ju anta att det är där i "farfars källare" hans sjuka sätt att se på sex formas och som sedan präglar en del idéer om sexualitet som exemplet ovan visar.
Men boken visar också en annan person som är känslig, kreativ och som fått kämpa sig fram från disfunktionella familjeförhållanden, från mobbing, hur han startade sitt första band, medlemmarna, hur texterna kom till, turnéer, musiken, låtarna, misstro, droger och anklagelser om satanism. Det som sker runt omkring galna fans, flickvänner som svikit eller svikits och allt annat som omringat hans liv.
Jag måste ändå medge att han som artist och som person visar stor talang. Idag är han en etablerad artist och har skapat sig en karriär som provocerar en stor skala människor. Det är nog mycket få personer som inte hört talas om honom och de som har hört talas om honom har sannerligen starka åsikter om honom, positiv eller negativ. Det är upp till var och en att bedöma.
Och han fortsätter att provocera.
Boken "En lång väg ut ur helvetet ger jag 4 av 5. Dels för att den är enkelt skriven. Den väcker frågor och känslor så som äckel, förundran, ilska men man får sig också ett och annat skratt.
Under läsningen har jag pendlat mellan en 3:a och en 5:a. Det har pendlat upp och ner, fram och tillbaka, hit och dit men jag har ändå tyckt om boken.
Och jag som anser mig vara feminist kan det ju verka motsägelsefullt att ge boken ett så högt betyg. Men boken är underhållande i sin helhet och vilka åsikter jag än har på kvinnosyn måste jag bortse från det och läsa boken just för vad den är. En bok som handlar om en specifik persons sjuka eller inte sjuka liv och det räcker för mig.
