Mera helt vanliga dagar som tonårs mamma...

En helt vanlig dag för en tonårs mamma 2...

Då var det dax igen, när jag och maken för en gång skull fick lite fickpengar över till att spendera på oss själva, styrde jag snabbt stegen till närmsta köpcentrum. Jag tänkte att det var lika bra, för annars tar pengarna slut och inget blev kvar till mig.

Hur kan det komma sig? Jo jag har världens finaste och gulligaste dotter, men ibland bor det en djävul i hennes kropp. Hur kan jag då veta det? Jo, alltså spenderade jag en hel del pengar fort som tusan. Jag köpte ett par svindyra skor och som tur är gillar inte min dotter den stilen (Gud bevars) hon är ju en liten prinsessa och prinsessor klär sig inte i vad som hellst. Men tyvärr har det visat sig att, trotts mina tappra försök till att köpa större kläder än vad jag kanske skulle behöva (bara för att få ha dem ifred), bedrog jag mig själv för länge sedan! Det har nämligen visat sig att även de stora storlekarna inte stör prinsessan här hemma eftersom de är figursydda, ser dem ju faktiskt inte så stora ut som storleken på lappen bak i plagget säger.! Allt går att göra för att lura betraktarens öga och det är just det min lilla prinsessa är exptert på!

Min dotter är otroligt medveten om vad som är inne och vad som inte är det och någonstans i min vilda fantasi hade jag hoppats att min smak på kläder och diverse saker  INTE skulle falla henne i smaken, men jag bedrog mig och det STARKT.

Alltså spenderar jag en förmögenhet på kläder TILL MIG SJÄLV och ibland som tex idag när jag kom hem från affären mötters jag i dörren av den lilla prinsessan eller djävulen kanske jag ska som slet åt sig påsarna jag kom bärandes på och gissa vad som hände? NATURLIGTVIS hittade hon en stickad tröja. Snabbt som ögat hade hon trätt plagget över huvud och överkroppen och åmade sig nöjsamt framför spegeln i hallen och konstaterade enkelt att hon minsann skulle ha DEN, just DEN stickade tröjan på sig till skolan!

Efter mycket mut osv gav jag med mig på att hon skulle få inviga MIN NYA tröja mot att hon masserade mig i minst en timme...

Okej, nu kommer vi till nästa problem, eftersom jag är kvinnan i huset brukar jag ibland kosta på mig lite extra gällande hygien och utseende articklar. Men när det står en gamig prinsessa eller djävul kanske jag ska säga, är hon snabb nog att slita åt sig kassen från daglivaruhandeln (innan jag han göma den) och jag vet redan på förväg vad som kommer att hända...

Sminkservetterna kommer av någon märklig anledning minska i antal så pass fort att det omöjligt kan vara jag eller någon av de manliga könet (i familjen) som förbrukat dem. Duschkrämen kommer jag att hitta på "hennes" toalett, tom och på golvet. Nagellackbortagningsmedlet kommer att dusta ut i tunna intet (enligt tonårsdottern). Hårspännerna kommer att ligga utspridda lite här och var i huset och vips har de hamnat där och ingen, särskillt inte tonårsdottern vet hur de hamnat lite här och var, för hon gillar ju inte den typ av spännen. Då undrar jag, hur i hela världen de hamnat i hennes rum och hur det kommer sig att de inte ligger kvar i "mitt" badrum på det ställe JAG lagt dem på?

Deosticket kommer att i smyg bytas ut till en likadan, fast den "andra" är rikligt förbrukad och det finns nästan ingenting kvar. Hur kan det komma sig? Jag blev säkert lurad av affären till att köpa en begagnad deostick (enligt den lilla prinsessan)  
Och handtvålen jag köpt på Ikea, kommer ochså få små fötter och plötsligt finns dem inte mer förrän flaskan dyker upp tom i "mitt" badrum. Kanske har jag förlorat förståndet och blivit totalt senil, men jag KAN inte förnimma mig om att jag haft glädje av dessa produkter...

Och till sist men inte minnst, kommer fönsterputsen att få osynliga vingar och flyga all sin väg, till min dotters FÖNSTERBRÄDA! Jag, ni läste helt rätt, hon kan spruta en hel flaska på sin F*king fönsterbräda. Det kan jag bevisa då jag haft lyckan eller inte att, ta henne på bar gärning då hon utövat denna idiotiska gärning!

Hur ska jag då gå tillväga, ska jag låsa toa dörren i baklås och hoppas på att man själv eller någon annan person utanför detta hus, ska fastna där inne, eller vad?

Visst är det fantastiskt och underbart att vara mamma till en hormonstinnslig tonårsdotter som har svar på alla livets ting, för enligt henne är det bara saker och det kan jag eller vill faktiskt inte argumentera emot.
Och jag älskar henne över allt, även fast hon driver mig till vansinne ibland... 

PS Jag älskar er andra, mina barn vad skulle mitt liv vara värt utan er