Det har varit bloggtorka,,, Eller snarare brist på tid...
För två veckor sedan blev lill hunden hunden sjuk och vi far till djursjukhuset där det konstaterades att hennes livmoder spruckit och var hade runnit ut i magen. Samma dag opererades hon akut och det kom som en smäll i ansiktet, när man insåg att det faktiskt kunnat gå riktigt illa.
Bara tanken på att förlora henne kändes mycket främmande, och det skulle bli ett jätte stort tomrum, ungefär som att förlora en familjemedlem.
Som tur var att det gick bra och en annan positiv sak är att hon aldrig mer kommer att löpa. Vilket kommer att underlätta mycket här hemma.
MEN, efter operationen flyttade jag och maken till nere våningen och sov på madrassen på golvet. Det var en upplevelse i sig. Jag kan säga att det inte var det mysigaste man gjort. Som att sova i tält. Efter tre nätter orkade vi inte mer och åkte till affären där vi inhandlade en hundkorg. Och ingen av oss var mer tacksamma över att få sova i sängen igen. Halleluja!
Efter operationen var man tvungen att vakta Wilma nästan varje sekund på dygnets alla timmar för att vakta henne från eventuella hopp upp och ner i soffan eller sängen, där av äventyret med madrasserna på golvet och vi satt BOKSTAVLIGEN fast lite här och där, så att hon inte skulle hoppa upp/ner från diverse möbler. Hon fick inte göra så mycket. Om tratten var borttagen var man hela tiden tvungen att vakta henne från att slicka sig i såret. 10 dagars hell fick vi genom lida. Men nu i efterhand var det värt allt besvär. Fast just då var det mindre roligt.
Nu är allt som vanligt, no pain no gain ...
För två veckor sedan blev lill hunden hunden sjuk och vi far till djursjukhuset där det konstaterades att hennes livmoder spruckit och var hade runnit ut i magen. Samma dag opererades hon akut och det kom som en smäll i ansiktet, när man insåg att det faktiskt kunnat gå riktigt illa.
Bara tanken på att förlora henne kändes mycket främmande, och det skulle bli ett jätte stort tomrum, ungefär som att förlora en familjemedlem.
Som tur var att det gick bra och en annan positiv sak är att hon aldrig mer kommer att löpa. Vilket kommer att underlätta mycket här hemma.
MEN, efter operationen flyttade jag och maken till nere våningen och sov på madrassen på golvet. Det var en upplevelse i sig. Jag kan säga att det inte var det mysigaste man gjort. Som att sova i tält. Efter tre nätter orkade vi inte mer och åkte till affären där vi inhandlade en hundkorg. Och ingen av oss var mer tacksamma över att få sova i sängen igen. Halleluja!
Efter operationen var man tvungen att vakta Wilma nästan varje sekund på dygnets alla timmar för att vakta henne från eventuella hopp upp och ner i soffan eller sängen, där av äventyret med madrasserna på golvet och vi satt BOKSTAVLIGEN fast lite här och där, så att hon inte skulle hoppa upp/ner från diverse möbler. Hon fick inte göra så mycket. Om tratten var borttagen var man hela tiden tvungen att vakta henne från att slicka sig i såret. 10 dagars hell fick vi genom lida. Men nu i efterhand var det värt allt besvär. Fast just då var det mindre roligt.
Nu är allt som vanligt, no pain no gain ...
 | |
| Såret över magen |
 |
| En medtagen liten hund |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar