När jag studerade litteraturvetenskap ingick det en kurs "Skapande Svenska." Som innebar just det namnet antyder. Lätt och slätt skriva och analysera alla de olika texter och genrer.
En av uppgifterna som jag tänkte ge exempel på är hur en prosatext kan vara byggd.
För att göra det enklare för mig själv lägger jag ut en egen text och sedan ge exempel på hur våra litteraturvetare går igenom och analyserar texter.
En prosatext eller dikt som det också kan heta är mycket mer än bara en konstiga ord och meningar utan någon egentlig sammanhang och konstiga ord. Mycket intressant ifall man som jag är intresserad av litteratur.
Så här kommer "min" tolkning på en prosatext, Prosadikt.
Min uppgift är att spy galla över den inre konflikt jag blivit smittad av.
Över hur liten jag känner mig i det sätt jag nu utmanas på.
Jag våndas över den vidriga slemmiga klump som växer i mitt inre. Jag vill ju bara väl, jag gör det ju för min egen skull.
Ändå trycker jag ner mig till en millimeterstor dammpartikel. En sådan som man kan se dansa runt i rummet vid brottet av en solstråle.
Jag har valt det här, jag vet!
Det borde få mig att växa, men istället känns det som om att det blivit det motsatta...
Om ändå blixten kunde leda elektricitet genom min kropp och ge mig de svar jag nu ropar efter?
Vem ska annars hjälpa mig, vem ska annars vägleda mig genom kunskapens djungel och det som jag nu desperat strävar efter?
Vem, om inte jag själv..?
Äter anabola i mina ynka försök att växa och genom det komma till insikt... Försöka stilla mitt begär och våga stå, stå för att jag är annorlunda.
Vill få insikt om hur jag skall lyckas bryta ner den vidriga klump som växer sig större i mitt inre, som kan stoppa tankarnas rus i mitt huvud, finna bilder som kan stilla mitt sinne, fylla min längtan till att nå det mål jag nu springer mot.
Vem om inte jag själv, måste våga!
Analys: Utseendet är en Prosadikt.
Det är en kort prosatext.
Den pågår en inre monolog. Ett inre resonemang.
Stor förvirring och stor förtvivlan. Jaget vill hitta svar (vem ska hjälpa mig, "jaget"?)
Det finns många olika metaforer, kanske för många, och det kan bli en aning förvirrande för läsaren.
Bilderna kunde hänga ihop lite mer.
Men det finns inget rätt eller fel hur man skriver en prosatext. Iallafall inte om man är en amatör som jag själv.
Så idag när jag läser prosa, läser jag dem med andra ögon. Texten får en helt annan innebörd och den blir mer intressant. Den får ett annat djup.
Något som jag tycker är intressant i prosans och diktens djungel, är att läser jag samma text vid olika tillfällen påverkar texten mig olika från gång till gång...
Jag hoppas att ni förstår mitt en aningen förvirrande dikt och kanske till och med min analys...
Håll till godo!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar